Destinationer & fartdårar.

Efter den första vårvärmen ( ? ) infann sig på Lunds station på väg hem infinner sig ett stadium av mild eufori. Inser att det strax kommer att vara den dagen då jag beställer biljetterna upp till Enafors i Jämtland - en utmärkt startpunkt om man skall vandra Triangeln. Det skall bli så skönt att stiga av tåget, spänna på sig ryggan & ta de första stegen bort mot Silverfallet en bit upp i backen mot Snasahögarna. Förra året så var min & Ls form inte direkt strålande men detta hade mindre betydelse då terrängen runt i området där vi ämnade vandra inte är särskilt svår. Det blev ett par toppar i alla fall!

Har ännu inte bestämt oss för om det blir en tur tillsammans eller om det blir en solotur. Det återstår att se. Vilket alternativ det än faller på så vet jag om att Jämtlandstriangeln erbjuder ett otal tillfällen för lite lätt bestigning. Fick för mig att jag skulle samla ihop så många av STFs medaljer för toppbestigningar i området & fortsätta med detta i år med. Siktar in mig på Storsnasen & Syltoppen bland annat. Har vid tidigare resor i området varit uppe på ett par av områdets mycket trevliga bergmassiv och fick ett oförglömligt intryck med mig hem efter att ha bestigit Helags ( 1797 möh ).

Planen är att ta mig god tid för denna resa, om jag räknat rätt kommer jag att under detta år tillbringa tjugoen dagar i området. En trevlig äldre dam jag råkade på i en restaurangvagn på väg hem från en vandring på Kungsleden frågade lite försynt: Vad gör man i Triangeln så länge?
Jag svarade att man tar det VÄLDIGT lugnt och tar vara på varje tillfälle man kan att koppla av med lite mat & sol. Annars är det ju tyvärr brukligt att försöka pressa in så mycket så möjligt på den korta tiden man är på semester. Oavsett destination...

Ni har säkert om ni tillbringat tid längs någon led lite mer Norrut sett eller råkat på dessa jäktade individer som i halsbrytande fart måste ta sig framåt, gärna en dagsetapp eller tre i stöten. Undrande står man & ser dessa stackars människor fara fram längs leder samt spänger. Vart är de på väg i en sådan fart, varför har de så bråttom? Hinner de verkligen se & uppleva någonting av det som drar mig till fjälls? Vyerna, stämningen, människorna och den generösa ro man kan få uppleva i trakterna runt om de svenska bergen om man tar sig tid?

Måtte jag aldrig ha så bråttom - det måste vara som att åka motorcykel i 200 genom ett konstgalleri...