Resan utan slut.

I detta landskap av sten, vatten, snö & vind är förutsättningarna för människan starkt begränsade. Ingen värme, få tillfällen till skydd mot väder och vind. Lederna mellan bergen och hedarna är oftast mycket exponerade och utsatta. Även vid god väderlek kan ditt orienteringssinne spela dig ett spratt med oanade konsekvenser till följd.

Därför kommer de inte så frekvent förekommande typiska himmelsblå skyltarna väl till pass. Med dess relevanta och kortfattade information får man ett mycket bättre läge för sin fortsatta navigering längs dessa bergsstigar som oftast lades under tiden för de stora pilgrimsvandringarna mot Nidaros, nuvarande Trondheim.

Miljön förtjänar ett speciellt omnämnande: Ingenstans är väl våra fjäll så dramatiska så långt söderut som i just Jämtlandstriangeln.

Kebnekaisemassivet har sin charm i sitt högalpina majestät. Högst, störst och kanske mest känt. Akkamassivet likt en enorm borg med sina torn och tinnar, näst intill ointaglig där den ligger bortom allfartsvägarna. Sarek, detta vidsträckta och oexploaterade område. Europas sista vildmark med sitt alldeles fantastiska djurliv.
Och så Jämtlandstriangeln... Längst söderut av de högalpina områdena, likt ett bord med de fyra bergsmassiven belägna vid detta bords kanter. Bunnerfjällen, Sylmassivet, Snasahögarna och slutligen Helagsmassivet med Sveriges sydligast belägna glaciär.

År efter år kommer man tillbaks till ett eller fler av dessa områden på grund av skönheten, ödsligheten eller bara för själva äventyret.
Dock vet jag detta: Jag kommer i tid och otid, i gott eller dåligt väder att återvända till dessa tysta slumrande jättar. Så länge jag lever och tyar med, kommer jag att vandra i fjällen - likt en evig resa utan slut...